Västsvenska Kattklubben

I lördags har vi varit på utställning i Göteborg, ihop med min man och jag skulle åka både i lördags och på söndagen, för att visa Slash. Det tyvärr, både började och slutade dåligt med denna dagen. Vi tar det från början...

På morgonen packade vi alla grejer och katt, satte oss i bilen och åkte inåt stan för att hämta en grej på jobbet. Halvvägs dit åker vi över en bit ojämn mark, pga vägarbeten och hör något börja skrapa mot marken. Då har den bakre ljuddämparen rostat sönder och halvt om halvt trillat av. Jag ringer en som jobbar med utställningen och säger att vi inte vet om vi hinner dit innan halv nio. Tyvärr fanns det inget att göra. När vi pratat med min mans far får vi klartecken på att ta av ljuddämparen och köra vidare, vilket vi gör. Jag skickade ett sms till människan jag pratat med innan att jag ska försöka hinna och får då tillbaka ett sms där det står att de ger oss en extra halvtimme för att hinna komma på plats.

När vi har cirka en kvart kvar att köra börjar Slash skrika, högljudda, djupa jamanden, vilket gör mig misstänksam, och givetvis är det för att Slash har blivit åksjuk och spyr i buren. Jag kör av motorvägen och gör rent hennes bur, självklart. Men då tappar jag bort mig på vägen och kör fel ett par gånger vilket gjorde oss sena i alla fall.

Väl på plats finns det inga parkeringar och vi ställer oss då längs med en väg bakom nästan tio andra bilar på samma ställe. Vad jag hade missat då var att det fanns en skylt att man inte fick parkera där, i vilket fall..

... Tiden gick, vid halv ett började det dra ihop sig och jag tog fram Slash, kameran och lekpinnen. Jag borstade henne, igen. Slash älskar att bli borstad i buren, det är väldigt mysigt när hon gör så, nästan enbart på utställningar. Jag tog Slash och satte mig på bänken framför domaren och gosade med henne, precis som vanligt.

När jag hade suttit där en stund hörde vi via PA-systemet att det var lapp-Lisor på parkeringen och att de hade satt massa böter på många bilar och att de hade dragit in en massa pengar. Kul.. Mannen min gick ut till bilen och så småningom kom han tillbaka med 850 kronor parkeringsböter i handen.

Emil gick givetvis till receptionen, lätt irriterad, detta har inte vi råd med. Han frågade varför det inte fanns någon information. Dessa hänförde honom till klubbens ordförande, så han gick till henne och försökte få svar. "Det är inte vårat ansvar" fick han då till svar och hon var allmänt otrevlig. Tråkigt. I runda slängar så blev vi fruktansvärt otrevligt bemötta. Samt att de ljög om en del annat.

Strax efter detta hände så skulle Slash äntligen visas. Och i lördags skulle hon gå emot två riktigt fina katter som den ena, Lussie, har blivit DSM samt blir rent allmänt Best In Show nästan hela tiden. Slash skötte sig bra, hon pratar ju väldigt mycket, hon är en riktig attentionseeker. Dock, nästan halva tiden hon var på bordet så försökte hon klättra upp på mig, sträckte sig upp emot mig för att jag skulle ta henne eller så försökte hon gömma sig i min tröja. En gång lyckades hon till och med nå enda upp till mitt ansikte så hon kunde buffa på mig. Tack och lov fick Emil det på bild. När vi sedan håller upp de fyra katterna så placerar domaren två utav katterna som fyra och trea. Alltså blir Slash som sämst tvåa, igen. Och jag är helt okej med det! Lussie, katten som blev trea, brukar vinna allt och detta är definitivt en milstolpe! Tyvärr vann den fina lilla kattungen, det var den värd, men givetvis är man lite besviken. Men jag är så stolt över Slash.

En stund senare får jag ett samtal av en utav våra grannar. Hon har sett våran andra katt ute och det är tydligt att denna katten är sjuk. Jag går direkt för att leta upp den jag kan be om dispans för så att vi kan åka hem och ta katten till veterinär. Första människan jag frågar peka mig åt ett håll där deras ordförande står. Jag går direkt till henne, väntar tills hon pratat färdigt och petar henne lätt på axeln. Jag berättar vad som hänt och säger att jag måste åka och ta Slash med mig. "Nej". "Vadå nej?" "Ingen dispans". Hon kan då alltså inte lyssna på mig alls och bryr sig varken om mig eller min sjuka katt. Och uppå det så är hon fruktansvärt nonchalant och intolerant. Visar ingen sympati och bryr sig verkligen inte.

När jag vänder och går tillbaka till Slash möter Emil mig, "Vi åker." säger jag kort och vi börjar plocka ihop våra grejer.

Bägaren har runnit över.

Ordföranden från min hemmaklubb är på plats så jag går till henne. Jag knackar henne på axeln och säger hej. Hon vänder sig snabt och säger hej i förbifarten. Visar inget intresse. Så jag knackar på hennes axel igen och börjar snabbt berätta vad som hänt och säger att vi ska åka hem och jag ber henne ta hand om vårt protokoll. Hon frågar "har du fått dispans?" och jag svarar "nej, men jag måste åka." Sen går jag.

Detta har inte varit roligt.

Jag har tagit ledigt från jobbet idag och det innebär förlorad inkomst för mig, ibland flera tusen. Men att komma till ett ställe och bli så dåligt behandlad, av ordföranden i en klubb, och andra, det ska inte hända. Men det är inte första gången. Huskattägare, framförallt, tycker jag råkar ut för liknande saker hela tiden, mycket på sverak-utställningar. Det är så fruktansvärt tråkigt. Jag har varit med om många liknande grejer. Alla som ställer ut måste börja tänka lite mer än vad näsan räcker.

Hela grejen med parkeringsböterna var delvis vårt fel, där var ju trots allt en skylt. Men de hade kunnat sätta upp bättre skyltar. De borde ha kunnat räkna ut själva att det skulle ta slut på parkeringsplatser och satt upp skyltar/lappar om det.

För dig som läst ända hit, jag hoppas du inte tror att jag åkte därifrån bara för att min katt inte vann. Att mina katter vinner ser jag som enbart ett plus, aldrig att jag blir arg över att inte vinna. Jag är nöjd om katten sköter sig, till och med när den fräser mot domaren, det är inte roligt, men det händer. Att ordföranden i denna klubben inte bryr sig om min sjuka katt är inte okej.

Framför allt är jag nu stolt över min katt. Hon placerades högre än Lussie, vilket hon innan inte har gjort, fjärde gången de möts!